Konstituerande Post

Lite Dune återkommer i mina tankar ofta. Vad bättre att ockupera den tomma sidan i en ny blogg? Det är inte från mitt huvud, men det är förvisso alltid i den.

Jag får inte rädd.
Rädsla är mind-killer.
Rädsla är den lilla död som leder till utplåning.
Jag kommer att möta min rädsla.
Jag kommer att tillåta den att passera över mig och hjälp mig.
Och när det har gått tidigare kommer jag att sätta på inre öga för att se sin väg.
Om rädslan har gått blir det ingenting.
Bara jag kommer att förbli.

Och till det, lägger jag till:

Jag är ingenting